Miljöbalkens syfte – en hållbar utveckling

För en hållbar utveckling
Miljöbalkens bestämmelser syftar till att främja en hållbar utveckling för både nuvarande och kommande genrationer. I balken står det också att en sådan utveckling bygger på insikten att ”naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.”

Begreppet hållbar utveckling har sin grund i FN:s internationella arbete för miljö och utveckling och Brundtlandskommissionens definition från 1987. Detta är också den vanligast förekommande definitionen av begreppet och lyder så här: ”en hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Hur arbetet sedan ska utföras har senare preciseras i både globala handlingsplaner (såsom Agenda 21 och Johannesburgplanen) och i nationella, regionala eller lokala mål, till exempel miljö- och folkhälsomål.

Hänsynsreglerna
De allmänna hänsynsreglerna i miljöbalkens 2 kap. är tillämpliga på alla typer av verksamheter där miljöpåverkan eller påverkan på hälsa inte är försumbar. Mer preciserade hänsynsregler finns, särskilda hänsynsregler, som gäller vissa typer av verksamheter vilka finns preciserade i miljöbalkens 9, 11-14 kap och i vissa förordningar. De allmänna hänsynsreglerna kan, och ska tillämpas, som grund för de krav en miljömyndighet ställer på en viss verksamhet om det inte finns särskilda hänsynsregler för verksamheten.

Rimlighetsavvägningen i 2 kap. miljöbalken innebär att principerna om kunskap, hushållning, substitution och lokalisering gäller i den utsträckning det inte kan anses av tekniska/fysiska och ekonomiska skäl att uppfylla dem. Även nytta av skyddsåtgärder och försiktighetsmått ska jämföras med kostnaderna för dessa. Slutavvägningen enligt miljöbalkens allmänna hänsynsregler innebär att när tillåtligheten för en viss verksamhet prövas så kan även en avvägning ske mot andra allmänna intressen om verksamheten är av väsentlig betydelse.

Styrmedel
Att stifta lagar och kontrollera efterlevnaden av lagarna är ett av flera olika styrmedel/verktyg som kan användas i ett arbete för en hållbar utveckling. Lagstiftning kan tillsammans med till exempel miljö- och fölhälsomål, EU:s klimatmål och skydd av skogar i form av reservatbildning mm. ses som administrativa styrmedel. Det finns även ekonomiska styrmedel såsom skatter, avgifter, subventioner eller bidrag. Marknadsbaserade styrmedel såsom utsläppsrätterna kan ses som en blandning av ett administrativt och ett ekonomiskt styrmedel. Därtill finns informativa styrmedel i form av rådgivning, utbildning och kunskap, forskning och utveckling. Även tillgång till infrastruktur kan ses som ett styrmedel och både uppmuntra och hindra ett visst beteende.

Det finns också många olika konkreta verktyg eller ramverk som kan vara till hjälp i ett miljöarbete eller ett arbete för hållbar utveckling; miljöledningssystem; hållbarhetsindikatorer; regionala utvecklingsstrategier, hållbarhetsredovisningar, Aalborgåtagandena, systemvillkoren, översiktplaner mm.

Kommentera