Naturvårdsverkets förtydligar ang. hästgödsel

Naturvårdsverket gör nu några förtydliganden ang. hanteringen av hästgödsel. Enligt dem är det ”inte tillåtet att elda hästgödsel i en ”vanlig” panna i de fall där hästgödseln betraktas som avfall eftersom det då måste förbrännas i en panna som uppfyller kraven i Förordning (2013:253) om förbränning av avfall. Hästgödsel är oftast att betrakta som avfall eftersom det finns ett kvittblivningsintresse. Att förbränna något är ett vanligt avfallshanteringsförfarande men det innebär inte att substanser för förbränning alltid ska betraktas som avfall. Det förhållandet att användningen som bränsle är en gängse form för återvinning av avfall och det förhållandet att allmänheten uppfattar dessa substanser som avfall kan dock ses som indicier på att innehavaren gör sig av med det. I MB 15:1 återfinns kriterier som ska vara uppfyllda för att ett ämne eller föremål ska anses vara biprodukt i stället för avfall…//…Ett av kriterierna är att det ska vara ett ämne eller föremål som uppkommit i en tillverknings­process. Om hästar hålls för t.ex. köttproduktion kan verksamheten betraktas som en tillverkningsprocess. Om det är fråga om gödsel som uppkommit i en tillverkningsprocess och som nyttjas som jordförbättringsmedel inom ramen för en laglig spridning på väl identifierade marker (oavsett om marken tillhör den jordbruksanläggning som har genererat avfallet) och om lagringen av det begränsas till vad som krävs för denna spridningsprocess så ska den enligt praxis inte betraktas som avfall utan en biprodukt. Då är avfallsbestämmelserna inte längre tillämpliga. I normalfallet hålls hästar för ridverksamhet och inte för köttproduktion. Då är hästgödseln att betrakta som avfall. Det finns dock möjlighet att återvinna avfall. Om en avfallshantering innebär att avfallet kommer till nytta som ersättning för annat material kan det innebära att det upphör att vara avfall. Om en verksamhet väljer att återvinna hästgödseln i någon form måste de enligt MB 9:6 antingen söka tillstånd eller anmäla avfallsbehandlingsverksamheten beroende på mängd som behandlas. Vid den prövningen måste myndigheten ta ställning till om hanteringen innebär att avfallet återvinns på ett miljö- och hälsomässigt godtagbart sätt till någon annan form t.ex. pellets som kan användas som bränsle. Bedömningen måste göras i det enskilda fallet.”

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar